lördag 17 juni 2017

Kycklingar i hönshuset!

Jag har tidigare berättat om min bruna blandrashöna Kajsa som bestämde sig för att hon ville ha kycklingar. Du kan läsa om henne här

När ruvningen startade för 21 dagar sedan märkade jag de aktuella ruvningsäggen med bokstaven K som i Kajsa. Ruvningstiden bör vara 21 dagar för en vanlig höna och kycklingarna kläcktes exakt enligt det schemat. 

Jag blev nästan salig av lycka när jag kom in i hönshuset och hörde små pipande ljud under vingarna och magen på Kajsa. När jag försiktigt lyfte upp hennes mage, för att kika vad som hände där, såg jag till en början två ägg som höll på att spricka och blöta ynkliga kycklingkroppar som höll på att tränga sig ut genom äggskalen. Det tog hela dagen för alla kycklingar att kläckas och det sista ägget som jag redan trodde att inte skulle lyckas hade en sista liten kyckling i boet följande morgon. 

Egentligen  trodde jag inte att det skulle bli kycklingar, eftersom hönan Kajsa levde och ruvade i ett värprede mitt bland alla de andra hönorna och de lät henne inte vara ifred. Det finns flera värpreden, men alla ville naturligtvis värpa sitt dagliga ägg just där som Kajsa ruvade. Det hände sig ofta att hon hade en annan höna som låg och värpte ovanpå henne - hur galet det än låter! Om hon gick ut för att äta var där direkt någon annan som kilade in i boet för att värpa och så kom hon inte in dit tillbaka och gick slutligen in i något annat värprede för att ruva och då blev det ju fel ägg som ruvades. Flera gånger flyttade jag in henne tillbaka i rätt bo.

Nu ligger Kajsa och kycklingarna lugnt i en egen bur byggd mitt inne i hönshuset bland de andra hönorna.

Trots den något distraherande ruvningstiden höll hon ut och nu har vi ett resultat! Sex fina pigga och färgglada kycklingar som mest värmer sig under Kajsas varma kropp och beskyddande vingar, men någon få gång har jag redan hittat en del av dem på upptäcktsfärd. 

Jag vågar inte störa och peta alldeles för mycket på dem, men har kollat in att det är ett piggt och färgglatt gäng som huserar där under fjädrarna på Kajsa! Nu håller jag tummarna för att fortsättningen skall gå lika bra för dem!






fredag 9 juni 2017

Gul rabarberkaka i lekstugan

Det finns många fördelar med att ha egna värpande hönor! Nu när hönorna har möjlighet att äta sig mätta på olika gröna växter i naturen blir äggulorna grant gula, sådana exklusiva hönsägg går det inte att få tag på i vanliga butiker. Det blir så trevligt med granngul pannkaka och granngul sockerkaka!

Idag skördade jag rabarber från det egna landet och lagade en rabarberkaka med vaniljsås till.

Jag gjorde det enkelt för mig och slog ihop en vanlig sockerkakesmet som jag bredde ut på en ugnsplåt och lade sockerbitsstora rabarberbitar i. Sedan strödde jag socker och kanel över allting. Därefter in i ugnen och gräddning! Vaniljsåsen lagade jag av ett halvfabrikat.

Det har varit soligt väder idag, men aningen blåsigt och tidvis onödigt svalt. Jag beslöt ändå att ta min eftermiddagspaus utomhus, men tyckte att det var varmare och behagligare i skydd från blåsten inne i lekstugan så jag satte mig där och mumsade i mig alldeles för många bitar av den gula rabarberkakan. Dessutom "invigde" jag min nya fina muminmugg!

I lekstugan hade jag sällskap av katten Albin som bokstavligen trampade omkring överallt och mellan varven hälsade han på sin bästis Ludde!






onsdag 7 juni 2017

Att sluta med sin trädgårdshobby

Under många år har jag stegvis trappat ner på mitt trädgårdsarbete. I år har jag tagit ett drastiskt steg i samma riktning. Jag avvecklar, låter naturen sköta sig själv. Jag har inte gjort någonting åt mina rabatter, precis ingenting - bara klippt gräsmattan runt rabatterna. Bland perennerna växer frimodigt maskrosor och kirskål. Jag vet att de snabbt kväver ihjäl perennerna, men allt har sin tid. Det som växer får växa, det som dör får dö. Nu är det dags för mig att vända blad och fokusera på annat.

Det här året har det inte ens när vårsolen tittat fram kittlat i fingrarna att NU vill jag ut och gräva och pyssla och syssla i trädgården! Jag har inte så bra hälsa och jag har tvingats prioritera vad jag vill och inte vill samla krafterna till. Att rensa bort maskrosor och kirskål dag ut och dag in har inte hamnat först på "vill-göra-listan".

Jag har ändå inte lämnat bort blommor och blad helt och hållet. Jag har satt en massa blomsterlökar i krukor och också sått en massa frön i krukor. Om jag vill och orkar finns det förstås ingenting som hindrar att jag ändå tar itu med mina blomrabatter, men jag tror inte att jag kommer att göra det.

Intresset av att titta på andras trädgårdar finns kvar, likaså intresset av att ströva omkring i min egen kaotiska trädgård. Att det blivit som det blivit beror ju, som sagt, på min ohälsa, det är inte direkt ett frivilligt val. Om man inte längre orkar så måste man kunna göra saker på ett annat sätt, ta till sig plan B. I år satsar jag mera på frön och lökar i krukor och som torde sköta sig själva relativt lätt. Det tror jag att också kommer att bli bra.

Trädgården bakom huset med alla rabatter, stilleben och arrangemang, detaljer, dekorationer, piedestaler, höstörar, traktorhjul, sänggavlar, stenbumlingar, arbetsbänkar, buskar och träd, pergolar och växthus och allt vad jag under årens gång släpat dit, blir nu allt mer lik Törnrosas trädgård.

Så här ser den ut just nu.